Jag saknar mig själv. Eller kan man göra det? Ajo, uppenbarligen. Eller kanske är det bara tiden? Nej, jag har blivit gammal. Gammal och tråkig. Saknar nog den jag var då. Spontan, rolig och lite skvatt galen. Även om jag, också ibland kunde vara väldigt omogen, samt töntig. Väldigt töntig. Men hellre det. Visste ju inte bättre ändå. Sen hör det väl åldern till. Tyvärr. På den tiden blundade jag dock för det mesta. Problem och andra saker och ting, som jag hade blivit skvatt galen på idag. Umgicks med vissa jag då ansågs som vänner. Kanske bara var tacksam att jag ens hade några. Minns inte. Blundade totalt för skitsnack, för folk som utnyttjade en för både det ena och det andra, snodde ens kläder, smink, pengar, och för "vänner" som tog ens killar rakt framför ögonen på en gång på gång etc. Tror detta ledde till att jag idag har världens kortaste stubin, är sjukligt lättirriterad, har svårt för att förlåta, är stundvis extremt osocial, är allmänt off, och har fruktansvärt svårt för att släppa nya människor in på livet. Och det har väl visserligen sina för och nackdelar. 

Trots det, saknar jag ändå så mycket. Vissa saker har jag förlorat på vägen.