Så ja, trots nedpissad säng, nedbajsade kläder, sönderbitna möbler, uppätna underkläder, 3 uppätna skor, 2 uppätna internetsladdar, 4 uppätna hörlurar, uppätna chipspåsar och matlådor, en uppäten fågel + en uppäten ekorre (som iofs var död från början) rymningar från balkongen (thank god that's over) och en hel del diverse annat så är jag glad att vi gjorde det val vi gjorde och kämpade och stod ut.

Som tur är är ju valptiden hyffsat kort ändå, men jävligt krävande. Och man blir låst. Jättejättejätte låst. Fick bland annat ha hemstudier en vecka i månaden för att kunna vara hemma med henne. Och de andra dagarna slutade jag alltid kl 11:00 så jag kunde gå hem till Keela innan Johan gick till jobbet. Så tur att jag hade chyssta lärare osv, annars hade det typ inte gått. 

Nu är hon dock mer ett år och kan klara sig själv några timmar om det skulle vara så. Och på fester osv brukar hon ibland få följa med på om det inte är allt för stimmigt. Falukalaset tyckte hon också var intressant. Och på Classic car week i sommar blir hon nog också med. Så ja, nu är man väl inte lika låst som i början då hon också har lättare för att anpassa sig nu.

Hur som helst, så är jag glad att vi stod ut och kämpade på ändå, trots att du var ett litet monster. (Vilket du fortfarande är ibland) But that's what makes u special. Love you min lilla prinsessa. ♥